Fram till 1992 var jag måttligt intresserad av basket, men sen kom ju som alla känner till OS i Barcelona och då hade NBA bestämt sig för att skrapa ihop det bästa de hade i spelarväg och den absolut bäste sa även han ja på frågan om han ville vara med. Michael Jordan har sedan dess varit den bäste basketspelaren genom alla tider för mig. Han har/hade allt och dominerade sporten på ett sätt som var magiskt. Antal VHS-band med basketmatcher som jag spelade in när det begav sig, varav flertalet av dessa är med Jordan, är svårt att bedöma, men långt över 300 är det i alla fall.

När min stora basketidol spelade i Chicago så var valet av favoritlag inte så svårt heller. Chicago Bulls dominerade 90-talet och det var en fröjd att följa dem. Spelarna som de hade då var alla mer eller mindre spektakulära. Jordan, Pippen, Rodman, Kukoc, Grant, Cartwright, Paxson, Kerr, Harper, Williams, Longley och en bunt till… Alla speciella på sitt sätt, men alla lika kul att titta på. 72-10 är fortfarande NBA-rekord i antal vunna/förlorade matcher under en säsong. Jag har inspelningar på VHS, dokumentärer, utbrända DVD och en rad annat kul merchandise som allt rör Bulls. Allt måste såklart sparas. 2000-talets Bulls är inte fullt lika starka, men vi kommer igen.

Äta bör man, annars dör man. Det är ju så sant som det är sagt. Men ska man ändå äta kan man lika gärna göra det gott och med stil. Och vad är stiligare än en riktigt bra gjord hamburgare? Svårt! Jag har ätit burgare i alla världens hörn och har svårt att tröttna på denna enkla, men ack så komplexa maträtt. Bröd, kött och pålägg. Självfallet har det blivit ett par favoriter genom åren, men det är svårt att säga vem eller vilka som serverar den bästa burgaren. Allt beror på vilken typ av burgare man vill ha; den tunna genomstekta eller den tjockare. Five Guys, Shake Shack, The Bird i Berlin, Tommis Burger, In n Out, Flippin Burger är bara några, men dock olika burgare som jag kan rekommendera.

Stand up-comedy kan vara en av de bästa formerna av underhållning. Men samtidigt en av de sämsta. Dock så finns världens bästa klubb i New York, där jag varit ett 10-tal gånger och fått se många av de riktigt stora. Greg Giraldo, Judah Friedlander, Aziz Ansari, Dave Chapell, Anthony Jeselnik och många fler. Billig entré, mysig stämning, bra dricka och alltid bra akter. Har man tur så dyker de RIKTIGT stora upp. Seinfeld, Chris Rock och många andra headliners springer förbi titt som tätt. Ska du gå på någon klubb i New York, så är det Comedy Cellar.

1992 började det, och har fortsatt sedan dess. Att spendera 1000-tals timmar med att sälja, köpa, sätta taktik och frustreras över hur sitt fotbollslag vinner eller förlorar är bara så kul. Min bror, hans kompis och jag satt timme in och timme ut framför samma extremt långsamma dator och guidade Hull, Fulham och Brighton till den högsta engelska divisionen. Det var också där som intresset för den engelska ligan föddes samt intresset för just dessa tre lag. Har självklart varit på både Hulls och Brightons hemmarenor och kollat matcher. Det är något visst med engelsk fotboll som man inte hittar någon annanstans.